Fotbolls-VM

Vart fjärde år spelas fotbollens främsta och mest förnäma turnering – VM. Tillsammans med OS är världsmästerskapet det ultimata testet för världens bästa spelare och tränare, samtidigt som det är det mest påkostade och prestigefyllda evenemang som finns. Turneringen, som spelas under sommarens finaste månader, följs av åtskilliga miljoner människor både på plats och hemma i tv-sofforna vilket gör den både ytterst speciell och på sitt sätt unik. När man pratar om VM är det framförallt slutspelet med dess gruppspel och senare utslagsrundor man har i åtanke, något som är resultatet av många månaders kvalspel i alla världsdelar på vår jord. Det är denna långa väg till slutspelet samt de många åren mellan varje VM-slutspel som bidrar till den enorma inramning och status som fotbolls-VM faktiskt har.

Historisk fakta om VM

Innan fotbollens internationella beslutsorgan, FIFA (Fédération Internationale de Football Association), bildades och i sportens absoluta gryning spelades fotboll professionellt endast i Storbritannien innan det i början av 1900-talet blev en internationell sport. Då var fotboll en del av de olympiska spelen som hölls under sommaren, utan att för den skull erkännas som något annat än en amatörsport, vilket tillsammans med dess ökade popularitet låg till grund för skapandet av FIFA 1904. Tio år senare beslutades det att OS skulle erkännas som ett officiellt världsmästerskap (dock fortfarande för amatörer) som FIFA också skulle ansvara för, något som trädde i kraft under OS 1920 där det för första gången spelades fotboll på internationell nivå under seriösa former (något man velat men inte riktigt lyckats med tidigare) mellan Egypten och 13 europeiska länder. De nästkommande två olympiska spelen, som båda gångerna vanns av Uruguay, låg till grund för FIFA:s internationella status som beslutsorgan och organisatör för fotboll på den stora scenen och där turneringen 1924 anses vara starten på FIFA:s professionella era med ett mästerskapet öppet för alla världens länder. Fotbollen var fram till 1928 endast en del av något annat innan det till slut växt ur OS-kostymen, vilket man kom fram till under en kongress efter sportens stora framgångar, och det allra första världsmästerskapet – FIFA World Cup – gick av stapeln 1930 i värdlandet tillika en av fotbollens dåvarande stormakter Uruguay (som det året också firade 100 år av självständighet).

I detta första VM i fotboll deltog endast 12 länder utöver värdlandet, trots att de flesta av federationens länder tillfrågades att delta, då det på den tiden innebar en lång resväg för alla länder utanför Nord- och Sydamerika som stod för nio av turneringens 13 lag. Från början såg det ut att bli ett barskrapat VM men efter idel övertalningar av den dåvarande FIFA-presidenten Jules Rimet (den starkaste kraften bakom både organet som sådant och turneringen i synnerhet) valde dock både Belgien, Jugoslavien, Frankrike och Rumänien att delta i turneringen som Uruguay tämligen enkelt i finalen mot Argentina. Även om fotboll ströks som OS-gren 1932 på grund av lågt deltagande och oense diskussioner kring sportens status, återvände den till spelen 1936 men kom därefter alltid att stå i skuggan av världens dåtida (och nuvarande) största idrottsevent även om det inte riktigt tog den fart och utveckling förrän andra världskriget sett sitt slut (inget VM spelades t ex 1942 eller 1946).

Turneringen 1950 blev således startskottet för den moderna tidens fotboll och upplägg där det för första gången spelades fotboll på allvar mellan länder från alla världsdelar utan bojkotter och andra yttre påverkningar. Detta var t ex också första gången som Storbritannien valde att ställa upp i den turnering som sakta men säkert började sin tillväxt vad gäller publik, medialt intresse, deltagande länder, status osv. Den brittiska nationen hade tidigare inte velat spela mot vare sig länder man låg i, eller tidigare legat i, krig med eller mot länder som ansågs ‘stulit’ den sport som britterna själva var grundarna till. Sporten som sådan dominerades dock fortfarande kraftigt av lag från Europa och Sydamerika som fram till 1982 endast sett fyra lag från andra regioner ta sig förbi gruppspelet; USA som semifinalister 1930 och Kuba, Korea och Mexiko som kvartsfinalister 1930, 1966 och 1970 respektive.

Kollar man på lite snabb historisk fakta och statistik från det första världsmästerskapet 1930 fram till och inför dagens turnering i Brasilien 2014 finns det en hel del av intresse. Uruguay blev som bekant första land att vinna VM i fotboll men den 13 juli det året spelades två premiärmatcher där turneringens allra första målskytt blev fransmannen Lucien Laurent. Meste målskytt är Ronaldo (den riktige) med sina 15 mål men som kan passeras av Miroslav Klose som är tätt bakom med 14 fullträffar tillsammans med sin landsman Gerd Müller. Flest mål i ett och samma VM-slutspel, och just nu fyra i totala skytteligan, är fransmannen Just Fontaine som under VM -58 gjorde alla sina 13 mål.

Endast ett lag har deltagit i samtliga slutspel och det är inte helt oväntat Brasilien. Enda värdlandet att inte ta sig vidare från gruppspelet var Sydafrika 2010 och bara två lag har lyckats försvara sin titel som världsmästare; Brasilien -58 och -62 samt Italien -34 och -38. Brasilien är också tillsammans med Västtyskland ensamma om att ha tagit sig till tre raka VM-finaler med Tyskland som det mest framgångsrika laget vad gäller semifinalplaceringar (topp fyra) med sina 12. Tyskarna delar dock antalet gånger man tagit sig till final med Brasilien, sju, men ingen annan nation kan mäta sig med brassarnas totalt fem segrar. Närmast kommer Italien med fyra segrar följt av Västtysklands tre, Uruguay och Argentina som vunnit två gånger vardera samt engångsvinnarna Frankrike, Spanien och England. Tyskland har spelat flest matcher med sina 99 medan Brasilien gjort flest mål, 210, vilket nog måste anses som svårslaget med tanke på att man troligen kommer medverka i många av de kommande VM-slutspelen.

Individuellt sett hittar vi Lothar Matthäus och Antonio Carbajal som har spelat flest VM-turneringar (slutspel), fem stycken, där den förstnämnde har spelat flest matcher i VM-sammanhang med totalt 25 stycken. Franz Beckenbauer är fortfarande ensam om bedriften att ha blivit utnämnd till turneringens All-Star lag tre gånger. Pelé är den ende spelare som vunnit tre VM som spelare med sina tre guldmedaljer som bevis (58, 62, 70) medan landsmannen Mario Zagallo (58-62 + 70) och tysken Beckenbauer (74 + 90) hittills är ensamma om att ha vunnit fotbolls-VM både som spelare och ledare. Italienaren Vittorio Pozzo är dock den ende som någonsin vunnit turneringen två gånger som tränare.

Trofén, som varje vinnare får stoltsera med och förvara till nästa slutspel, fick 1970 en ny skepnad i form av två spelare i vinstens epicentrum som sträcker sig upp för att motta världen. Denna pokal som en gång, 1983, stals och aldrig återfunnits, är 36 cm hög och är gjord i solitt 18 karats guld med en totalvikt på 6,175 kg. Av de åtta lag som vunnit turneringen och någon gång lyft denna eller motsvarande buckla under något av de 19 tidigare världsmästerskapen är det endast Uruguay som ‘fuskat’ med sina stjärnor som motsvarar antalet turneringssegrar. Uruguay har valt att även räkna in de två inofficiella världsmästerskapen (OS -24 och -28) och har därför fyra stjärnor istället för två på sina tröjor.

1994 utsåg FIFA ett ‘All Time All Star Team‘ som man då ansåg var (och fortfarande är då de inte släppt någon uppdatering) världens genom tiderna bästa spelare, något som förväntas hållas som men som möjligen kommer kunna skrivas om så småningom beroende på t ex hur Leo Messi (och andra såklart) presterar över kommande VM-turneringar. Laget nedan är uppställt enligt en 4-3-3 formation och är främst representerat av spelare som upplevde sin storhetstid på -60 och -70 talen.

All Time All Star FIFA World Cup

VM-Turneringens upplägg

Från att ha varit en liten turnering med endast ett fåtal länder och kanske också en turnering väldigt få lag hade möjlighet att delta i, har fotbolls-VM idag växt till en turnering bestående av 32 lag från alla världens hörn. Det pågår dessutom diskussioner om ytterligare expansioner för att ge fler platser åt de mindre lagen som i nuläget har alldeles för svårt för att ta sig till slutspelet, allt för att arbeta för en mer global och modern turnering som främjar utveckling även i fattiga och små länder. Michel Platini, president i UEFA och mest troliga arvtagaren till FIFA-presidenten Sepp Blattter, säger bl a såhär angående en expansion från 32 till 40 lag:

”The World Cup is not based on the quality of the teams because you don’t have the best 32 at the World Cup … but it’s a good compromise. … It’s a political matter so why not have more Africans? The competition is to bring all the people of all the world. If you don’t give the possibility to participate, they don’t improve.”

Detta ligger också i tiden och får samma stöd av Blatter som också han är öppen för en expansion vilket skulle stärka fotbollens position globalt:

”From a purely sporting perspective, I would like to see globalisation finally taken seriously, and the African and Asian national associations accorded the status they deserve at the FIFA World Cup. It cannot be that the European and South American confederations lay claim to the majority of the berths at the World Cup”

1930 gjorde 13 lag upp om titeln, mest beroende på den rådande infrastrukturen och förhållandena i Europa, och under andra världskriget spelades som sagt inte något slutspel, men mellan åren 1938 och 1978 var det med ett fåtal undantag (15 lag 1938 då Österrike tvingades gå ihop med Tyskland, 13 lag 1950 då Indien, Turkiet och Skottland drog sig ur) 16 deltagande lag i turneringen vilket sedan dess alltså successivt fördubblats till. 1982 expanderade FIFA turneringen till 24 lag och till VM i Frankrike 1998 fastställdes det nuvarande formatet om 32 lag i åtta grupper om fyra vilket gjort att lag från mindre framgångsrika delar av världen som Afrika, Nordamerika och Asien fått en chans att komma ikapp. Totalt 200 lag kvalade mot slutspelet 2002 i Japan/Sydkorea, 198 mot 2006 i Tyskland, 204 mot Sydafrika 2010 och totalt 204 för att få en plats till Brasilien 2014.

Varje världsdel, eller kontinentalzoner (sex stycken), är noga uppdelad även om t ex Australien fått byta till den asiatiska för att konkurrensen i Oceanien ansågs för dålig och inte främjar landets fotbollsutveckling tillräckligt, ett byte som gick igenom 2006. Av kontinentalzonerna räknas oftast Europa som den starkaste och ges flest platser (UEFA har således bäst koefficient), där kvalmatcherna vanligen är uppdelade under två år men ibland tre år före VM och leds under regi av respektive konfederation och fotbollsorgan; CONCACAF (Nord- och Centralamerika samt Karibien), CAF (Afrika), AFC (Asien), UEFA (Europa), OFC (Oceanien),  samt CONMBEBOL (Sydamerika). FIFA bestämmer sedan inför varje VM-turnering hur många platser de olika regionerna ska garanteras och hur många som platser som ska gå till kvalspel, och ändrade också 2006  regeln om att förra turneringens vinnare garanteras plats i kommande turnering, vilket gör att bara värdländerna är garanterade deltagande och tidigare vinnare måste kvala. Varje region har sedan också egna regler för hur återstående platser skall tilldelas, där det t ex i kvalspelet inför VM 2010 stod mellan vinnaren av Oceania Football Confederation (OFC) och kvalfemman från Asian Football Confederation (AFC) i ett interkontinentalt playoff om en plats i den sommarens VM-slutspel. Året före VM-slutspelet spelas en test-turnering i värdlandet, ett så kallat för-VM (Confederations Cup), vars uppgift är att testa arenorna och ge en försmak av vad som komma skall där vinnarna av varje regions gruppspel tillsammans med föregående turneringsvinnare och värdland spelar en egen miniturnering.

Gruppspelet i VM, vars intresse ökat markant och som de senare åren nått ut till hundratals miljoner tv-tittare, lottas efter seedningsgrupper där de åtta grupperna ska bestå av ett förstaseedat lag (där värdlandet/värdländerna ingår automatiskt) och där resterande lag separat lottas in i grupperna med hjälp av FIFA:s världsranking och/eller tidigare resultat i VM-sammanhang. Seedade lag, vinnarna av respektive gruppkvalspel i de olika kontinentalzonerna, kan alltså inte hamna i samma grupp och i gruppspelet gäller följande när lagen ska rangordnas efter de tre spelade matcherna; flest poäng, bäst målskillnad och flest gjorda mål. Är ett eller fler lag fortfarande lika gäller inbördes möten med antal tagna poäng, målskillnad och flest gjorda mål och skulle det möjligen fortfarande vara lika gäller tidigare seedningsranking (högst seedat lag går vidare).

Efter gruppspelet följer utslagsrundorna som börjar med åttondelsfinalerna. De åtta gruppettorna möter de andra gruppernas tvåor enligt ett specifikt schema i en utslagsmatch (plus eventuell tilläggstid och straffläggning) på samma sätt som de flesta av oss är vana att följa Champions League (även om det fram till finalen spelas två utslagsmatcher). Kvartsfinaler med åtta kvarvarande lag följer därpå och därefter semifinal med bronsmatchen (mellan de två förlorande lagen i semifinalen) som avgörs före finalen. Mer om grupperna, tv-tider, datum osv hittar du i länkarna längst ner.

Mot slutet av varje världsmästerskap presenteras sex olika utmärkelser till både spelare och lag, utöver möjligheten att ta en plats i All-Star laget som funnits sedan 1998, för insatser under turneringen:

  • Guldbollen (The Golden Ball) delades för första gången ut 1982 och går till turneringens bästa spelare vilken utses efter en omröstning mellan utvalda medier. Även pris till omröstningens tvåa och trea (turneringens näst- och tredje bäste spelare) utses.
  • Guldskon (The Golden Boot) tilldelas turneringens skyttekung sedan 1982 men har i efterhand även retroaktivt erkänts och tillgivits alla sedan 1930. 
  • Guldhandsken (The Golden Glove Award, tidigare Yashin Award) som funnits sedan 1994 och går till turneringens bästa målvakt. Bestäms inte efter omröstning som bästa spelare utan av en speciellt tillsatt grupp; av FIFA Technical Study Group.
  • Bästa unga spelare (The Best Young Player Award) utses sedan 2006, också av FIFA (samma grupp), till den bästa spelare som är 21 år eller yngre vid starten av kalenderåret.  
  • Fair Play- pris (The FIFA Fair Play Trophy) är det äldsta av dessa sex priser och såg dagens ljus redan 1978, och går till det lag som har dragit på sig minst kort, fouls och överlag uppfyller FIFA:s kravbild vad gäller Fair Play enligt deras poängsystem och kriterier som satts upp av FIFA Fair Play Committee.
  • Mest underhållande lag (The Most Entertaining Team) tillkom relativt sent, 1994, och går till det lag som lyckats underhålla publiken mest under fotbolls-VM och bestäms genom diverse publikundersökningar under turneringens gång.

Segrare och VM-finaler vi minns

1930 Uruguay (4-2 vs Argentina)

1934 Italien (2-1 aet vs Tjeckoslovakien)

1938 Italien (4-2 vs Ungern)

1942 –

1946 –

1950 Uruguay (2-1 vs Brasilien i sista ‘gruppspelsmatchen’ mellan de fyra finallagen, unikt för detta års turnering, som dessutom bestod av Sverige och Spanien. Alla lagen möttes en gång där det slutade med att de två topprankade lagen, Uruguay och Brasilien, spelade en direkt avgörande match som fått fungera som final trots att det detta år inte spelades någon uttalad VM-final. 13 lag av 16 deltog och upplägget blev därför annorlunda, och Sveriges 3-1 mot Spanien gav en erkänd tredjeplats.)

1954 Västtyskland (3-2 vs Ungern)

1958 Brasilien (5-2 vs Sverige i Sverige vilket är vårt lands största fotbollsframgång)

1962 Brasilien (3-1 vs Tjeckoslovakien)

1966 England (4-2 aet vs Västtyskland vilket blev en historisk första segermot en av stormakterna och något som statistiskt kan upprepas nu om man tänker på den vidskepliga och mycket kusliga ‘profetian’ som florerar runt; när England vann VM senast vann Real Madrid Champions League, Atletico Madrid La Liga, Österrike Eurovision Song Contest osv som du kan läsa mer om här men som enligt engelska The Mirror inte kommer upprepas 2014).

1970 Brasilien (4-1 vs Italien)

1974 Västtyskland (2-1 vs Holland)

1978 Argentina 3-1 aet vs Holland)

1982 Italien (3-1 vs Västtyskland)

1986 Argentina (3-2 vs Västtyskland i Mexiko-VM som blev turneringen där Diego Maradona tog över världen på alla sätt möjliga, skapade rubriker dels för ‘Guds hand’ och hans solomål mot England -som för alltid skrev in honom i historieböckerna som en av de (den) allra största genom alla tider.)

1990 Västtyskland (1-0 vs Argentina)

1994 Brasilien (3-2 efter straffar (0-0) vs Italien vilket blev den första VM-finalen att avgöras på straffar. Stor syndabock för italienarna blev, bl a, storstjärnan och världens då bästa spelare Roberto Baggio som med sin speciella framtoning och inte minst frisyr är en av alla storheter att minnas från denna turnering som även fick se ett svenskt magiskt brons.)

1998 Frankrike (3-0 vs Brasilien vilket blev en riktig skräll mot de skyhöga favoriterna Brasilien, inte minst med tanke på siffrorna men även hur brassarna kryssat fram genom turneringen tidigare. All mystik som omgavs Ronaldo före finalen och även långt efteråt, Zinedine Zidanes ‘genombrott’ och det faktum att det blev det största och fräckaste VM-slutspelet dittills med en fantastisk fanatisk inramning.)

2002 Brasilien (2-0 vs Tyskland)

2006 Italien (5-3 efter straffar (1-1) vs Frankrike som mestadels kom och kommer att handla om Zinedine Zidanes hjärnsläpp när han på övertid skallade Italiens Marco Materazzi och fick syna det röda kortet i sin sista tävlingsmatch, i sitt sista framträdande för det franska landslaget. En uppseendeväckande insats totalt sett av Italien dock som slöt sig samman när man på hemmaplan drogs isär av Calciopoli-skandalen som smutsade ner hela den italienska fotbollens kärna, plus det faktum att Frankrike i mångt och mycket var det bättre laget i finalen.)

2010 Spanien (1-0 vs Holland)

Svensk VM-historia

Eftersom antalet deltagande länder i turneringens begynnelse var relativt tamt och rådande omständigheter i världen var som de var, är det ingen större överraskning egentligen att ett välmående Sverige tog sig långt i VM-sammanhang både strax före samt direkt efter andra världskriget. Fjärdeplatsen -38, ‘bronset’ under de speciella omständigheterna -50 och silvret -58 var och är såklart stora bedrifter i sig, och matchen mot Pelés Brasilien trots siffrorna var ingenting att skämmas över eller turneringen i allmänhet där Sverige hade ett slagkraftigt lag, men även om ingenting ska tas från varken spelare eller ledare inblandade i de svenska VM-trupperna vid den här tiden så är nog de allra flesta överens om att bronset i USA-VM slår aningen högre. Dels för att konkurrensen var hårdare och med fler lag, dels för att klimatet blev en faktor som spelade in och framförallt sättet man tog sig vidare till semifinalen efter att ha besegrat Rumänien på straffar och sedan också enkelt slog Bulgarien i bronsmatchen efter att besvikelsen över 0-1 förlusten mot blivande världsmästarna Brasilien i semifinalen lagt sig. När det svenska landslaget också kom hem till Stockholm var det åtskilliga fans som tagit sig till Stockholm för att fira framgångarna som i mångt och mycket motsvarade ett svenskt VM-guld – trots att det alltså ‘bara’ var ett brons som tagits utan fixstjärnor som Roberto Baggio, Romário, Claudio Caniggia, Hristo Stoichkov eller vår tids Zlatan Ibrahimovic. I november det året markerades det genom att Sverige tog sig upp på sin högsta placering på FIFA:s världsrankning, en fin andraplats som betydde att Tomas Brolin, Kennet Andersson, Martin Dahlin, Tomas Ravelli och de andra kunde sätta punkt för Sveriges fotbollslandslags stoltaste ögonblick.

Minnesvärda ögonblick

När det vankas fotbolls-VM, eller egentligen alla större idrottsevenemang, finns det alltid nåt eller några saker som etsar sig fast och hänger med en som supporter i många fall livet ut. Tidsramen som ligger så är det såklart enklast att komma ihåg de senare årens ögonblick som på något sätt skapat minnesfragment, från korttidsminnet, men även längre bak i tiden kan man hitta saker som man just då lagrade inom sig. Här nedan följer några klipp och annat utvalt som vi på Svensk Spelservice både minns från egen erfarenhet, men som vi också fått berättade för oss och på så sätt upplevt i efterhand (och med dagens teknik och fantastiska internet går nästan alltihop också att få tag på, på ett eller annat sätt, även om man skulle ha råkat missat det).
Det absolut första som dyker upp är den makabra filmningen som superstjärnan Rivaldo stod för i VM 2002, något som sedan dess befläckat en annars oerhört framgångsrik och fantastisk karriär och även mästerskapet som sådant som annars vittnat om ett av de mest kompletta anfallsparen i modern tid i landslagssammanhang (Rivaldo-Ronaldo). Även värdnationen Sydkorea, som delade värdskapet med Japan i Asiens första slutspel, överraskade när man tog sig till bronsmatchen som man dock förlorade mot Turkiet med 3-2 efter att Hakan Sükür gjort tidernas snabbaste VM-mål. Detta efter att man på en något turlig men hårdjobbat väg ledda av Guus Hiddink tagit sig förbi både gruppspelet, Italien på övertid (Golden Goal, en regel som avskaffades efter VM) i åttondelen och Spanien på straffar i kvartsfinalen på vägen.

Fyra år tidigare kom det mesta att handla om, förutom segrarna och tillika värdlandet Frankrike såklart, om brassen Ronaldo och kaoset som uppstod inför finalen. Först kom rapporter om att han möjligen skulle missa matchen. Sedan stod det ‘klart’ att den store stjärnan, som blivit utvald till Världens Bäste Spelare 1997 och som med sina fem mål lett Brasilien genom turneringen, inte skulle starta finalen och heller inte vara med i truppen – något som till slut ändrades med minsta möjliga marginal innan matchstart. Den stora frågan löd såklart varför, en rådande mystik som vi fortfarande inte fått något klart svar på, men Ronaldo som startade matchen såg alltigenom blek ut och inte minst vid hans jätteläge som han brände rakt på Fabien Barthez till kommentatorns stora förvåning; han limmar den, han limmar den! En riktigt bra VM-krönika regisserad av SVT inpräntade också den kanske bästa VM-låten genom tiderna, Ricky Martins La Copa de la Vida som i våra ögon också är en fotbollslåt lika passande som Champions League-hymnen.

1986 är första gången ett lag agerar värd två gånger, Mexiko, efter att Colombia fått dra sig ur tre och ett halvt år före turneringens start. Det här var även turneringen där Diego Maradona, som bar kaptensbindeln för de blivande världsmästarna Argentina, bjöd på både ‘Hand of God’ samt det berömda solomålet mot England i kvartsfinalen, innan man besegrade Västtyskland i finalen av turneringen som födde fram den numera populära och nästintill obligatoriska läktarvågen ‘The Mexican Wave’. Turneringen hade även bytt skepnad efter gruppspelet där det gamla systemet om ytterligare ett gruppspel skrotades till förmån för åttondelsfinaler i utslagningsformat av nuvarande standard, vilket får ses som en modernisering sedan VM -82.

1990, som med svenska ögon mätt är mer känt som 1-2, 1-2, 1-2, sändes och spelades VM in med HD-TV för första gången tack vare ett samarbete med italienska tv-jätten Rai och japanska tv-bolaget NHK och finalen blev en repris av VM-finalen fyra år tidigare men där det denna gång var Västtyskland som drog det längsta strået. Det blev också sista gången som ett tyskt lag ställde upp under dessa former då man under senare delen av 1990 blev enade och sedan dess representerats som enbart Tyskland. Turneringen det här året har gått till historien som den tråkigaste, med ett rekordlågt målsnitt på 2.21 per match som står sig än idag, och efter dess slut fick världen skåda flera regeländringar för att främja ett mer anfallsinriktat och underhållande spel; bakåtpassningar som målvakten får ta upp tas bort liksom att antal poäng för seger ändrades till tre istället för tidigare två för att försöka komma bort från ett defensivt ‘safe-play‘ tänk, där en försiktig och riskminimerande spelstil och approach var genomgående för turneringen som stod för hela fyra straffavgöranden och rekordmånga åtta matcher som gick till förlängning.

Den första ‘moderna’ VM-turneringen var kanske den 1994 som blev uppmärksammad på många sätt, och av många olika anledningar. Sveriges brons var ett, straffläggningarna en annan och det chockerande kring Diego Maradonas dopningsavstängning där han i halvtid hämtades av läkarteamet och fick ledas ur arenan. Anledningen var ett positivt dopningsprov (efedrin) lämnat före turneringen vilket gjorde att han själv inte kunde vara med och påverka utgången i den tredje gruppspelsmatchen, mot Bulgarien, som man var tvungna att inte förlora med mer än 1-0. Den matchen slutade dock 0-2 efter att bulgarerna gjort mål i 91:a minuten och Argentina, trots att man vann sina två första matcher, var utslaget (nästan lika smärtsamt som när Anders Svenssons gjorde 1-0 på frispark 2002 i sista gruppspelsmatchen och gjorde att man inte gick vidare till åttondelen på 1-1).

Lika överraskande som den incidenten var också det som inträffade helt plötsligt, utan att bollen ens var i närheten, i finalen VM 2006 i Tyskland. Zinedine Zidane, alltjämt turneringens bäste spelare och i sitt absoluta esse, skallade till synes från ingenstans Marco Materazzi i bröstet och blir utvisad. Hans sista fotbollsmatch som såg ut att gå mot en tydlig seger, även om det stod 1-1 efter 90 min, förbyttes snabbt till ett slut ovärdig en spelare av hans kaliber (även om det efteråt helt bekräftats att det rörde sig om grova provokationer från Materazzis sida). Turneringen i övrigt innebar också att Ronaldo blev ny ensam skytteligaledare i VM när han gjorde sitt 15:e mål. Domarna stod också i centrum som delades ut rekordmånga kort, något som ser ut att bli svårslaget, där man visade upp 345 gula och hela 28 röda under gruppspel och utslagsrundor. Några av dem, väldigt komiskt, delades ut till Josip Simunic som i samma match fick syna det gula kortet inte mindre än tre (!) gånger.

Sist ut till tonerna av den allra trallvänligaste och på så sätt bästa VM-låt som vi sett hittils, Shakiras ‘Waka Waka’, är Spaniens fortsatta Tiki-Taka dominans i det senaste VM-slutspelet 2010, som man vann efter att ha besegrat Holland med 1-0 i finalen. Sydafrika visade upp sig från sin bästa sida och skapade fantastisk (eller ytterst jobbig beroende på vem man frågar) inramning med alla vuvuzuelas, även om England av alla lag inte kvalade in och fick uppleva det, när spanjorerna byggde vidare på sina framgångar från EM 2008 med en nästintill identisk trupp. Spanien tog också över det mindre smickrande rekordet om att ha gjort minst mål av alla tidigare vinnare med sina åtta, och även antalet målgörare (tre), vilket på senare år fått fler kritiker som ivrigt sätter en ‘tråkstämpel’ på laget (och även Barcelona). En annan intressant händelse hittar vi i åttondelsfinalen mellan Uruguay och Ghana där Luis Suarez blir utvisad efter att ha stoppat ett givet mål med båda händerna, bara för att få se den efterföljande straffen missas och sedan också se sitt lag besegra ett tills dess favorittippat Ghana på straffar – ett uttåg som många neutrala fotbollsfans led med.

Kommande VM-slutspel

Kommande VM-slutspel kommer att spelas i Ryssland 2018 och matcherna kommer att spelas i 13 städer.