Inför Premier League 15/16

Lördag. Tipslördag. Söndag. Supersunday. Veckomatcher och Champions League-kvällar. Fotbollssäsongen är här på allvar igen efter sommaruppehållet och precis som förra året ger vi oss på att tippa utgången av Premier League. Lagen som slåss om titeln, om europaplatser, på den undre halvan och inte minst för att undvika nedflyttning. Var hamnar ditt lag? Hur tror du tabellen slutar?

Premier league 15/16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Först och främst måste vi dela upp de olika lagen i tabellens olika skikt baserat på deras form och spel förra säsongen, sommarens transfers, nuvarande spelartrupp och manager samt deras konkurrenssituation och ambitioner, kunnande och potential. Således har vi, i mina ögon, tre grupper av lag på den övre halvan av tabellen där tre lag i första hand slåss om titeln, ytterligare fyra som den fjärde och sista platsen till Champions League samt tre som tampas om den sista platsen till Europa League (förutsatt att något av de sju bästa lagen vinner FA-cupen eller Capital One Cup). På den undre halvan har vi fyra som får ”nöja” sig med en mittenplacering, tre som troligen kommer få kämpa för förnyat kontrakt samt tre som får det kämpigt under eller i närheten av strecket. Tre lag åker ur och kom ihåg att det förra säsongen räckte med 35 poäng  och en målskillnad på bättre än -17 för att klara sig kvar vilket också gör att ”den magiska” siffran 40 är ett poängmål som de flesta lagen på den undre halvan vill komma upp i så fort som möjligt – vilket betyder minst 10 segrar. Nedan går vi igenom grupperna i ordning, med tippad slutplacering, och sammanfattar slutligen i en överskådlig tabell.


Titelkampen

Det står mellan: Arsenal, Manchester United och Chelsea.

Arsenal
Med dubbla FA-cuptitlar i bagaget, värvningen av Petr Cech och Community Shield- segern över Chelsea i första tävlingsmatchen för säsongen har Arsenal på riktigt seglat upp som en given titelkandidat. Ifjol saknade man kontinuitet när det gällde som mest efter jul- och nyår då man tappade greppet om serieledningen, men en stark vår och en stark höst tillsammans med friska spelare kan göra det här till den roligaste säsongen för Gunners-fansen på länge. För visst har det inte blåst såhär optimistiska vindar på ett tag runt Emirates? Jag tippade att Arsenal redan förra säsongen skulle knipa titeln efter att man äntligen brutit sin titeltorka men känslan är att jag var en säsong för tidig, och med kassakistorna väl fyllda (endast Messi och Ronaldo är för dyra enligt klubbens ägare) kan det hända saker antingen mot slutet av månaden eller i januari – så räkna inte bort Arsenal som var ligans näst bästa bortalag förra säsongen och till slut slutade trea (vilket bara det är ett styrkebesked efter de senaste årens nästan garanterade fjärdeplatser).

Svaghet: behöver värva en anfallare god för 20+ mål, en ”marquee signing”. Det pratas om Benzema men kan det bli verklighet?

Manchester United
Saker ser ut att falla på plats för Louis Van Gaal efter att han förra säsongen ledde laget tillbaka till Champions League via fjärdeplatsen, mycket tack vare ett starkt hemmafacit (14 av 20 segrar). Nu tar nästa steg i hans plan för att förvandla United till en stormakt fart och även om man fokuserar på Premier League och kanske inte förväntas kunna utmana om Champions League så är det ändå viktigt att få tillbaka kontinental toppfotboll till Old Trafford. Kraven och ambitionsnivån har höjt ribban men med ett fortsatt friskt spenderande, där man förstärkt på mittfältet framförallt, är man på god väg att utmana konkurrenterna om titeln och åter bli bäst i Manchester. Efter en trevande höst hittade man fart och rätt taktikt och spelare under våren där Fellaini och Herrera blev lagets viktigaste spelare. Nu har man rensat bort ytterligare och värvat in Darmian, Schweinsteiger, Schneiderlin och Dapay som ersättare för åldrande Nani, Van Persie samt underpresterande (med Uniteds mått mätt) Cleverley. Detta gör att man offensivt sett har en av de starkaste trupperna i hela Premier League och en bred talangpool av alternativ om man behöver förändra en matchbild, precis som det har varit förr! Räkna alltså med en offensivlusta från The Red Devils och en Wayne Rooney i en mer framskjuten roll, något som har saknats de två senaste säsongerna, men helt komplett och i balans är inte laget utan fortfarande framtungt, men nog kan man lösa det problemet med ytterligare ett par hundra miljoner?

Svaghet: behöver en mittback som håller ihop försvaret vilket är alldeles för genomsnittligt (Evans, Jones bl a). Kan få det tufft om målvakten de Gea försvinner men Romero är en fullgod ersättare bakom en stark backlinje som måste vara prio ett. Lyckas man norpa Sergio Ramos?

Chelsea
Vann titeln i våras tack vare tre faktorer; samspelet mellan Fabregas och Diego Costa (och hans mål 20 mål på 24 matcher), sitt urstarka försvarsspel som läckte minst av alla och inte förlorade en enda match hemma på Stamford Bridge samt den största av de tre – nämligen avsaknaden av ordentlig konkurrens. Arsenal tappade som bekant på egen hand, Man City kom aldrig riktigt upp i en jämn nivå och United var långt ifrån en utmanare. I år är konkurrensen hårdare och även om Chelsea har en riktigt vass och stark elva så är jag orolig för dess bredd och statusen på Diego Costas fysik. Risken finns också att man blir alldeles för beroende av Eden Hazard, lagets och kanske hela ligans bästa spelare ifjol, och man riskerar att bli för statiska och lättlästa. Jag tror därför inte att man kommer göra tredje flest mål den här säsongen eller att man kommer vinna flest matcher, men man kommer hålla till där uppe i toppen utan tvekan. José Mourinho har ju en förmåga att få sitt Chelsea att göra precis det som krävs för stunden och vi har nog inte sett den sista 1-0 segern än på ett tag. Som regerande mästare har man också pressen på sig att prestera på topp och vi har sett förut hur svårt det har varit att hålla sig kvar där i toppskiktet de senaste åren, och utan förstärkningar (även om det inte är uteslutet att man värvar innan fönstret stänger) har man kanske en något naiv tilltro till det egna?

Svaghet: tunt med alternativ bakom Diego Costa som fortsätter plågas av sin hamstring-skada för andra säsongen i rad. Varken Falcao eller Loic Remy kan i nuläget ersätta honom i en ensam roll längst fram, vilket sätter ännu större krav på att försvaret håller samma klass som ifjol (minst insläppta).


Fjärdeplatsen

Det står mellan: Manchester City, Liverpool, Tottenham och Southampton

Manchester City
Manuel Pellegrini sitter kvar på bänken som tränare för City men frågan är hur länge till han gör det. Förra säsongens andraplats till trots så var det ändå en säsong helt utan titlar och uttåget ur Champions League tog hårt på klubbens ägare (återigen) och det lär fortsättningsvis vara där fokus ligger. Som regerande mästare ifjol såg man ut att vara dränerade på energi och motivation och spelare som David Silva och Samir Nasri (som dock plågades av skador), Yaya Touré, Joe Hart och Vincent Kompany var långt ifrån sin bästa form. Kan man, med hypade och fartfyllda rekordnyförvärvet Raheem Sterling, ta sig tillbaka till toppen i år? Absolut. Har man självrannsakat tillräckligt och byggt upp rätt förutsättningar för det? Tveksamt, och det är därför jag tror att man missar en topp-3 placering då man fortfarande saknar några pusselbitar för att vara en självklar utmanare till titeln. Med Agüero borta till och från i fjol och ovan nämnda underpresterande nyckelspelare hade man det tungt förra säsongen då man blev alldeles för statiskaoch tappade för många poäng mot lagen på den undre halvan, framförallt inledningsvis.

Svaghet: måste lyfta sina nyckelspelare till toppformen och bredda truppen för att öka den interna konkurrensen och sätta press på de tidigare självskrivna stjärnorna. Värvningarna av Delph och Sterling är en bit på vägen och jag tror inte vi har sett det sista av City på transfermarknaden ännu, men någon (så länge det är rätt spelare) eller några måste in. 

Liverpool
För en gångs skull ser Liverpools värvningar helt rätt ut. Ja visst känns den meningen konstig att uttrycka men så är faktiskt fallet och efter förra säsongens besvikelse ser det ändå ganska ljust ut på den röda himlen och Anfield. Att sno åt sig Benteke, Firmino och Clyne måste ändå sägas vara kap då man lätt kunde tappat dem till konkurrenterna, Joe Gomez och Danny Ings är båda unga och talangfulla medan James Milner (ny vice kapten) tillför mängder med kvalitet och erfarenhet. Divock Origi blir också som ett nyförvärv vilket gör klubbens anfallsbesättning bra mycket bättre och bredare än ifjol, och något som ska bli riktigt spännande att följa. Tappet av Sterling ser därför inte ut att drabba Liverpool något särskilt och jag tror faktiskt att man är bättre utan honom, med tanke på vad man fått istället och samtidigt ur en truppharmonisk synpunkt. Räcker det hela vägen till en plats i Champions League? Mja, troligtvis inte men det är klart att det vore kul för Liverpool och ligan om The Reds blir en utmanare igen men innan man är samspelta och har fått ihop sin bästa elva förblir man ett lag strax utanför toppen. Men med FA-cupen i sikte och en fjärdeplats i drömmarna känns det ändå positivit och som att saker och ting är möjliga nu, vilket är bra mycket mer än efter det att Suarez lämnade förra sommaren. Eller vad säger ni LFC-fans? Liverpool har också fördelen av att vara outsiders vilket gör att man kan smyga under radarn, för hur många lär ta dem på allvar för en topp-3 placering även om man skulle inneha en vid jul?

Svaghet: Saknar truppdynamik och balans vilket gör dem till ett osäkert kort. Är en stabil mittback kort och en hel Daniel Sturridge från att både ha självförtroendet för en topp-placering och förmågan att sätta skräck i konkurrensen. Brendan Rodgers har det inte lätt och utan inflytelserika Steven Gerrard i omklädningsrummet är det bära eller brista den här säsongen, då förväntningarna fortsätter att vara höga (och betungande). 

Tottenham
Vilket lag som till sist skulle ta femteplatsen var länge ett osäkert kort men till slut blev det Spurs som knep den. Ett Spurs som utan tvekan hade den längsta säsongen av alla Engelska lag i fjol i och med alla matcher i Europa League samt omspelsmatcher i de inhemska cuperna, vilket också syntes tydligt på resultaten vissa veckor. Harry Kane var tillsammans med Nabil Bentaleb och Joe Maso de starkast lysande stjärnorna vilka också ger gott hopp om framtiden, och de kommer få behöva ta ett stort ansvar även den här säsongen. Mauricio Pochettino litar till sina ungdomar och har bl a gjort Harry Kane till vice lagkapten, men kommer behöva förstärka ytterligare för att upprepa förra säsongens femteplats och för att ta sig längre i Europa League (vinst där och man får en plats i Champions League). Men, samtidigt har man en hel säsong med sig i bagaget av Pochettinos idéer och taktiska upplägg vilket är en bra grund att stå på inför den nya säsongen, och jag tror att Tottenham kommer vara jämnare i år och förhoppningsvis begå färre kostsamma misstag. Toby Alderweireld har ersatt säkerhetsrisken Younes Kaboul medan man bantat ner truppen och gjort sig av med Paulinho, Lewis Holtby, Etienne Capoue och Benjamin Stambouli vilka alla värvades för Bale-pengar. Dessa fem har gett ca 20-25 miljoner pund och frigjort fem dyra löneposter samt öppnat upp utrymme för spelare som Pochettino vill ha och behöver. Kan man då ta det ”sista steget” och faktiskt nå en titel? Ja kanske det, man var ju som bekant riktigt nära mot Chelsea i Capital One Cup..

Svaghet: behöver öka truppbredden då man har spel i Europa League att tänka på även i år. Förra säsongen var det ingen bra kombination och man hade svårt helgen efter matcherna i Europa, vilket gör att måste vara bättre förberedda och inte släppa fokus på Premier League om man ska klara av att behålla en topp-8 placering. 

Southampton
Med försäljningen av Clyne och Schneiderlin är det inte mycket som finns kvar av den grund som höll klubben kvar för två år sen, men ändå har Ronald Koeman byggt ett slagkraftig lag som gått oerhört bra under försäsongen och i kvalspelet till Europa League. Det kanske inte kommer gå lika bra som förra säsongen, eller lika ”smärtfritt”, men man har samma tro att det ska gå vägen som då och så gott som samma grund att stå på. Ligans näst tätaste defensiv lär också kunna upprepa samma bedrifter även om man inte fick behålla Toby Alderweireld och Florin Gardos blivit långtidsskadad. Its all about the team, och Koemans lag både försvarar och anfaller som ett lag och ett välsamlat kollektiv vilket är deras största styrka. Graziano Pellé, som var den spelare som träffade målramen flest gånger förra säsongen, har sett vass ut såhär långt och bör kunna vara jämnare nu samtidigt som det ska bli spännande att se vad Jordy Clasie kan tillföra. Till backlinjen har man lånat in Steven Caulker från nedflyttade QPR vilket är ett riktigt kap men då målvakten Fraser Forster fortfarande är skadad är det bakåt det i nuläget ser minst pålitligt ut. Maarten Stekelenburg, som inte hade någon lyckad sejour i Fulham, inleder mellan stolparna och jag avvaktar ett par omgångar innan jag tror att det är en ”bra” lösning. Känslan är ändå att The Saints är ”best of the rest” bakom topp sex, jämnast och med bäst form sett också till förra säsongen om man tittar strax bakom dem. Kan man överträffa sig själva en gång till och överraska med en fjärdeplats? Its a longshot men helt klart en kul utmanare och en joker!

Svaghet: har återigen blivit av med ett par nyckelspelare inför säsongen och även om man fick bra betalt och värvat ersättare är det inte säkert att Koeman kan vifta sitt magiska trollspö och integrera dem lika bra som det gick ifjol. 


Den sista Europaplatsen

Det står mellan: Everton, Stoke och Swansea

Everton
Om Citys säsong var en besvikelse var Evertons en smärre katastrof. Borta från Europa-platserna redan innan jul efter en makalöst dålig höst var ett sällsynt skådat exempel av ”second season-syndrome” och en rejäl missräkning från Roberto Martinez, som inte fick se mycket av varken Ross Barkley eller Romelu Lukakus talang. Värvningarna har än så länge varit blygsamma vilket vissa menar är ett tecken på att man har sänkt sina ambitioner eller att Martinez inte längre har styrelsens fulla stöd, men med det tidigare succélånet Gerard Deulofeu och (i mina ögon) underskattade Tom Cleverley har man i alla fall en trupp som måste kunna slåss om en Europa-plats och sett till att ingen kan vara nöjd med fjolåret har truppen mycket att bevisa – och det kan göra att det inte behövs så många fler värvningar. Tappar man John Stones måste han såklart ersättas men annars tror jag på en lugn augusti och att man avvaktar till januari, med tillit till att den trupp man skulle nått framgångar med i fjol och som tog dem till femteplatsen för två år sen ska klara av förväntningarna i år. Ser man dock till övriga lag på den övre halvan och i toppen av tabellen ser det inte ut som att Everton har så värst mycket att göra med toppen, och får ställa sitt hopp till att kvalificera sig till det kontinentala cupspelet via någon av de inhemska cuperna.

Svaghet: underpresterade i fjol och måste ha lärt sig sin läxa, framförallt envise Martinez. Ser också lite svaga ut defensivt och en till försvarare skulle inte skada, samtidigt som man inte får bli helt beroende av Lukaku. Behöver en plan-b om deras passningssorienterade spelstil kör fast.

Stoke
Hur ska Mark Hughes överträffa fjolåret? Det är den stora frågan vi alla ställer oss, inte minst efter slakten av Liverpool (6-1) i sista omgången i våras. Nytt poängrekord och en fin niondeplats blev facit för detta ”nya” Stoke som återigen letat efter kreativa influenser från bl a Barcelona i form av Ibrahim Affelay och Moha El Ouriachi. Lånet av spelfördelaren Marco Van Ginkel ska också bli spännande att följa liksom Bojans väg tillbaka från sin allvarliga knäskada samt hur The Potters kommer klara sig utan Steven N’Zonzi och Asmir Begovic. Hur som helst så har Stoke och Mark Hughes byggt ihop ett lag som vill spela fotboll, som känner varandra bra och har en bra förståelse och som fortfarande kommer räknas som ett mittenlag. Förväntningarna från omvärlden är således fortfarande låga vilket spelar dem rätt i händerna och mot den undre halvan lär vi få se jämnare form och så gott som poäng i varje match – och det räcker långt tillsammans med ett stabilt hemmaspel för att utmana om den sista Europa League- platsen.

Svaghet: för all kreativ flärd som finns saknas det bollvinnande typer, och backlinjen är fortfarande inte tillräckligt bra för att ta Stoke högre upp i tabellen och vinna fler än de 15 ligamatcher man vann ifjol samtidigt som man hela tiden kommer jämföra sig med sig själva från ifjol nu såhär andra säsongen efter framgång.

Swansea
Ingen trodde på The Swans ifjol men resultaten visar att Swansea, med sin åttondeplats och begränsade budgt, gjorde ett riktigt bra jobb mycket tack vare Gary Monks fina ledarskap. Tappet av Bony blev inte så kännbart som man befarade men precis som förra säsongen så har man en lång väg att gå för att nå en plats på den övre halvan, nu när övriga lagen också tar dem på större allvar. I Andre Ayew har man en anfallare som bör kunna fungera bra tillsammans med Gomis och som är god för 15+ ligamål den här säsongen, vilket varit en dimension som saknats i Swansea. Mittfältet är både dynamiskt och inkört med bl a Ki, Shelvey och Sigurdsson och den stabila grund man byggde upp förra säsongen finns kvar i alla fall så länge man kan behålla lagkaptenen Ashley Williams (som ryktats till Liverpool). För att kunna etablera sig i toppen och bibehålla sin niondeplats kommer det dock krävas mer investeringar i spelartruppen, och har man inte viljan eller råd att köpa kan man alltid se vad som finns på lån-marknaden. Swansea har inte varit så aktiva i detta transferfönster men kanske är det på gång? Lite mer bredd för att hantera eventuella skador och avstängningar är nästa steg för Swansea som borde ha pengar kvar från försäljningen av Bony, och inte minst med vetskapen om att det nya tv-avtalet snart träder i kraft och det då blir fler och större smulor över åt de mindre klubbarna!

Svaghet: en anfallare och eventuellt en till offensiv mittfältare skulle göra gott då man behöver någon att spela bollen mot och till i straffområdet, efter att Sigurdsson fördelat bollen eller Gomis agerat targetplayer och fått upp laget. Kanske en liten och kvick spelare i  form av Javier ”Chicharito” Hernandez?


Mittenlagen

Det står mellan: Crystal Palace, West Bromwich, Bournemouth och Aston Villa

Crystal Palace
Minns ni förra året? Tony Pulis sa upp sig en vecka före säsongspremiären och allt han hade byggt upp och som mångas förhandstips baserades på, försvann som en vindpust efter att det stod klart att Palace står helt utan ledare. Och det dröjde innan Alan Pardew tog det bästa beslutet i hans karriär (hittils) och tog klivet över från Newcastle för att samma entusiasm och hopp skulle blåsa tillbaka över Selhurst Park. Pardew själv blåste nytt liv i detta projekt och fick spelarna att tro på sig själva igen vilket återspeglades omgående i resultaten, och höll klubben kvar med marginal utan att behöva kämpa i botten av tabellen. Man slutade på den sista platsen på den övre halvan (10) och kan mycket väl ta samma och möjligen en något högre placering men då gäller det att talangfulla Chelsea-lånet Patrick Bamford konserverat formen från i våras och lyckas på den här nivån liksom Bakary Sako som nätade 15 gånger för Wolves förra säsongen i The Championship. Connor Wickham har också en hel del att bevisa men störst fokus kommer såklart ligga på Yohann Cabaye, klubbens bästa värvning och en riktig ”marquee signing” som fått The Eagles fans att sukta efter framgång. Kanske är det lite för tidigt för det här projektet men man lär ändå kunna gå en fin säsong till mötes, på säkert avstånd från strecket och inom avstånd från topp-8.

Svaghet: ser ut att vilja lite för mycket på lite för kort tid. Att skapa ett lag som ska ut i Europa är en hälsosam inställning men görs inte över en natt och även om det finns mycket kvalitet i den här truppen så är den inte redo för kontinentala äventyr än, och man får se upp så man inte tar sig själva på för stort allvar. Självgodhet och övertro är Palace största fallgropar och en ny 10-plats får ses som en framgång!

West Bromwich
Tony Pulis är en mästare på att rädda klubbar från att åka ur och West Brom ska vara glada att han fanns tillgänglig när nedförsbacken sluttade i höstas, för vad han har gett klubben och truppen i form av kunskap och erfarenhet lär visa sig övärdelig även i  år. Med Rickie Lambert har man precis den typen av spelare som han vill ha och han kommer bilda ett fint anfallspar med Berahino och antagligen ge laget en hel del poäng, vilket kommer behövas för att man ska kunna nå gränsen om 40 som lär vara säker mark. Förra säsongen klarade man det med fyra poäng tillgodo från sin 13:e plats och allt talar för att det blir minst lika jämnt den här säsongen, i alla fall kring strecket, och som det ser ut och med tanke på hur vi vet att Pulis organiserar sina lag så har vi en stabil säsong i mittenskiktet att förvänta från The Baggies.

Svaghet: med liten budget har man svårt att hävda sig mot konkurrenterna om spelare man vill ha men Tony Pulis verkar ha fått det han behöver för att vara redo för en ny säsong och en ny kamp för förnyat kontrakt, men en bollvinnande defensiv mittfältare att ersätta Youssuf Mulumbu skulle vara nyttigt liksom att få behålla Saido Berahino.

Bournemouth
The Cherries flög genom The Championship med stil och finess under en prisad manager vilket gör att jag ger dem bäst chans av nykomlingarna att klara sig kvar och samtidigt håller dem som bättre och lika bra än ett par andra lag från Premier League. Man har bra harmoni i truppen, har en fantastisk samspelthet och en organisation vid sidan av planen som är redo för den här utmaningen. Man är orädda och kommer, om inte resultaten kärvar ihop totalt, fortsätta tro på det här tills man antingen säkrat nytt kontrakt eller åkt ur. Oavsett vilket är förtroendet för Eddie Howe intakt precis som Sean Dyche i Burnley och även om man inte tror att sejouren bara blir ettårig så är ingen mjölk spilld om det nu skulle bli så. Och den tryggheten är livsviktig för att man ska ta tillräckligt med poäng, och nog några till, för att hänga kvar. Debutsäsongen i Premier League är en påbörjad kärlekssaga och jag har på känn att den inte är färdigskriven än!

Svaghet: nykomling som satsar rejält på att etablera sig i högstaligan vilket antalet nya spelare tydligt visar, liksom pengarna de lagt ut hittills (ca 15 miljoner pund). Man har en bra grund men risken finns att man värvat ihop en obalans som kan svika dem vart det lider, och det är alltid farligt att ha många spelare i truppen då formtoppar kommer hålla många spelare utanför startelvan i perioder vilket inte alltid tas med gott mod. Att vara nykomling och bristande rutin från Premier League är såklart alltid också en faktor att ta hänsyn till!

Aston Villa
Man kan väl säga att The Villains klarade sig kvar med nöd och näppe i våras efter att ha slutat endast en placering högre och tre poäng bättre än nedflyttade Hull på 18:e platsen, och karismatiske Tim Sherwood har mycket jobb att göra innan det här lagets självförtroende och identitet är ihop-plåstrad och startelvan samspelt.Villa kommer i alla fall tillåtas spela offensiv fotboll och Sherwood har fått utrymme på transfermarknaden vilket minst bör räcka till en plats strax ovanför tabellens indragna bottenlag. Micah Richards är lagets nye ledare i backlinjen och ger tyngd tillsammans med Jores Okore medan Idrissa Gueye kommer härja fritt framför dem och sopa rent. Vad gäller offensiven har man lyckats spetsa till det med franska influenser i form av kreatören Jordan Veretout och Jordan Amavi samt köpt loss Scott Sinclair. Och då ska vi inte glömma det dyraste förvärvet Jordan Ayew som har potential att bli lika älskad av fansen som Benteke blev – och göra minst lika många mål. Sherwoods 4-4-2 med mycket kantspel kommer gynna honom liksom Rudy Gestede (ni vet killen som ensam gjorde Livepool till amatörer i FA-cupen ifjol). Jag förutspår en långsam start men så småningom kommer Villa att växa in i det här, får man ihop en fin resultatrad hemma på Villa Park kan det dessutom gå fortare än så!

Svaghet: Villa har haft en hög spelaromsättning under sommaren och även om det värvats in spännande namn och vettiga ersättare så kan det ta tid att få igång det här laget utan spelare som Benteke, Delph, Vlaar, Cleverley och Weimann. Det borde dock finnas drygt 10 miljoner pund kvar till ytterligare något namn, frågan är bara vad som prioriteras?


Bottenträsket

Det står mellan: Newcastle, West Ham och Leicester

Newcastle
Oj. Oj. Oj. Vad hände egentligen förra säsongen, Newcastle? Hur är det ens möjligt? Visst blev det komiskt till slut och The Magpies 15:e plats blott fyra poäng från strecket var så ironiskt usel att man hoppades att de inte skulle klara det. Alan Pardew var smart och övergav det sjunkande skeppet som drivit omkring i två säsonger utan ett helt skrov, eller i alla fall sen man sålde av sin bäste spelare och lagkapten (Cabaye) utan att ta in någon ersättare. Försvarsspelet höll förra säsongens stundtals knapp Championship-nivå och speciellt mycket kritik (rättmätig) fick Fabricio Coloccini utstå. Även Cheick Tioté, Papiss Cissé (som dock bänkades hela tiden?) och Davide Santon kom heller aldrig upp till nivå vilket gjorde Moussa Sissoko (hur har man lyckats behålla honom?) väldigt ensam. Nyförvärven från ifjol; de Jong (dock skadad), Cabella, Riviere och Haidara var heller inga ljuspunkter och nye managern Steve McClaren, som inte varit manager för ett lag i Premier League på nio år, har en hel del att jobba med. Positivt dock är att man inte kan gå så mycket sämre än i fjol (eller jo, man kan men inte är väl det ens möjligt) och årets nyförvärv har fått fansen att hoppas på en stabilare säsong utan dramatik. Wijnaldum från PSV är landslagsspelare och går rakt in i startelvan, liksom Alexandar Mitrovic så fort han är frisk. Båda kostade över 12 miljoner pund och kommer såklart känna av pressen men samtidigt besitter de kvalitéer som Newcastle tidigare saknat. Med hela truppen tillgänglig bör den ökade konkurrensen också sporra underpresterande spelare till bättre insatser, och McClaren har också en truppbredd som inte fanns ifjol vilket gör det hela enklare. Men även om man inte blir indragna i någon bottenstrid är det fortfarande en bra bit upp till var man borde och vill vara, och med mycket att bevisa ska vi nog inte förvänta oss stordåd.

Svaghet: ny manager och en ärvd spelartrupp som förra säsongen stundtals inte ens såg ut att försöka, det är Newcastle anno 2015-2016. Kan man vända blad? Hur lång tid tar i så fall det? Har mycket att leva upp till och även om man individuellt sett har ett bra spelarmaterial saknas det där som binder dem samman till en enhet.

West Ham
Förra höstens stora utropstecken blev snabbt en komet i fritt fall under vårsäsongen och West Ham var ett tag riktigt nära strecket och nedflyttningsstriden. Vad var det som hände? Och hur hade det gått utan alla inspelade poäng under hösten? Sam Allardyce fick inte vara kvar tillräckligt länge efter sista omgången för att svara på det men han hade nog gärna haft samma budget som nye Slaven Bilic fått använda sig av, och såhär bara några månader in på sejouren i The Hammers har den f.d West Ham-spelaren Bilic knappast övertygat. Visst, han letar väl fortfarande efter sin bästa elva och hur han på bästa sätt får ut maximalt av den talang som finns i nyförvären Obiang, Ogbonna och Payet men det är många pusselbitar som ligger utanför ramen för tillfället och mycket som ska falla på plats innan West Ham är ett lag för den övre halvan. Formkurvan från vårsäsongen och det mentala efterspelet kan ta tid att komma över både för fansen och några av spelarna som blivit kvar, och man måste akta sig för att ta för lätt på lagets chanser och svårigheter. För serien är och kommer vara jämn i år precis som ifjol och på förhand finns det i alla fall 12-13 lag som är bättre rustade för den nya säsongen än vad West Ham är. Detta West Ham som nästa säsong flyttar till den nybyggda Olympic Stadium. Vilken skam att behöva göra det inför premiären av The Championship..

Svaghet: The Hammers har en bra trupp rent kvalitativt sett men saknar en ordentlig kärna, en stomme och en ledare. Uttåget ur Europa League, så pinsamt som det än var, kan visa sig en ”blessing in disguise” men manager Slaven Bilic har inte börjat lovande och kan få det jobbigt. Tar in någon annan efter jul som får fart på laget och klarar nytt kontrakt?

Leicester
The Foxes är ett av lagen som mirakulöst och något oförtjänt klarade sig kvar i Premier League i våras. Spelartruppen har inte direkt förbättrats och Leicesters starka avslutning i våras, som höll dem kvar, kom till av ren vilja och passion – något man inte har lika mycket av nu utan Nigel Pearson som fick sparken i somras. Jag har därför svårt att se spelarna klara av att genomföra detta en gång till utan rätt ledarskap, samtidigt som Esteban Cambiassos betydelse förra säsongen inte ska underskattas (men som nu lämnat klubben, ett talande tecken för hur det blivit i Leicester?). Man är dessutom fortfarande svaga defensivt och försvaret håller inte riktigt Premier League-klass (fjärde mest insläppta ifjol), hur mycket Wes Morgan, Paul Konchesky och Roberth Huth än vill det (för att nämna några) men det är klart, man kan också se till att man inte hamnar i botten och trampar vatten från första början. Leicester saknar också offensiv kraft och tillhörde de målsnålaste lagen förra säsongen, med Leo Ulloas 11 mål (nästa på fem) klubbens bäste varav nio av dessa kom på hemmaplan. Spelet på bortaplan var annars det som hämmade dem mest och blott 15 poäng och hela 33 insläppta på 19 matcher var en av anledningarna till att man sånär åkte ur högsta serien. En bra start och lite uppbyggt självförtroende kan dock sätta igång detta Leicester som ändå fått behålla stommen från förra säsongen och som mot de sämre lagen bör kunna stå sig rätt bra på egen  hand.

Svaghet: lagets tränare, Claudio Ranieri, har ersatt Nigel Pearson och det verkar inte vara särskilt genomtänkt hur dålig relationen än var mellan Pearson och ledningen. Ranieris senaste jobb varade i fyra månader innan han fick sparken av Grekland som föll hemma mot Färöarna i EM-kvalet. Hur lyckas man då landa ett jobb i Premier League? Hade inte Sam Allardyce varit ett bättre val?


Nedflyttning

Det står mellan: Norwich, Sunderland och Watford

Norwich
Nykomlingen Norwich, som så sent som för två år sedan spelade i Premier League, har likt Burnley ifjol inte förstärkt nämnvärt (än så länge) utan spelar det lite mer safe. Långsiktigt eller naivt, välj själv men truppen är inte tillräckligt bra sett över 38 Premier League- matcher för att klara sig kvar och det är framförallt offensivt man saknar kvalitet och målfarlighet. Nu kan det i och för sig räcka med att hålla sig svårslagna och låta Sunderland och West Ham spela ur sig själva men det är farligt att lita till andra än sig själva och sina egna resultat när det gäller något så lukrativt som nytt kontrakt i världens rikaste liga. Och jag hoppas faktiskt att Norwich klarar sig kvar just för att man är nykomling och för att lag som Sunderland förtjänade att åka ur redan i våras (liksom Newcastle). Jag antar att jag håller på underdogen, ”the little guy”, och nog måste man ge Alex Neil en stor eloge för hur han lyckats sedan han tog över The Canaries förra säsongen då han bland annat guidade dem till uppflyttning via kval. Ett kval som tog på krafterna och gav laget mindre tid att förbereda sig för den här säsongen, vilket är den största anledningen efter det faktum att man är nykomling som gör att jag ändå måste tippa dem här under strecket. Norwich har dock fortsatt sin imponerande svit under försäsongen och kan, med rätt start och en stark hemmaplan, överraska. De kommer i alla fall att försöka och har skaffat sig tillräcklig vinnarmentalitet för att i alla fall ha den bästa av chanser av de tre tippade bottenlagen.

Svaghet: Saknar en naturlig målskytt som är god för (minst) 15+ mål. 

Sunderland
En lika dramatisk slutspurt förra säsongen som den innan höll The Black Cats kvar i Premier League, vilket fick Dick Advocaat att bli tårfylld. Han vore naiv om han trodde att det kommer vara särskilt mycket annorlunda den här säsongen framförallt när hans lag behöver ytterligare förstärkningar. I Jeremain Lens och Yann M’Vila har man i alla fall två spelare som bör kunna göra skillnad men jag är tveksam till om det hjälper då det finns alldeles för många säkerhetsrisker och osäkra kort i den här truppen. Hur mycket har t ex Jermain Defoe kvar att ge? Sebastian Coates är lagets bästa mittback följt av John O’Shea och på mitten springer Lee Cattermole fortfarande omkring och ja, springer. Jag minns 0-8 förnedringen mot Southampton i fjol och även om man kanske inte kommer vara så usla någon gång den här säsongen så finns fortfarande risken och det säger väl egentligen allt. Att man inte spenderat några större transfersummor eller tagit in så många nyförvärv verkar också vara ett tecken på att man så smått förbereder sig för det värsta. Och jag är inte ens säker på att den här truppen, före nyförvärven den här säsongen i alla fall, skulle klara sig så bra i The Championship. Så tyvärr Sunderland, men ni får nog vara nöjda om ni klarar er kvar den här säsongen! Ska ni ha någon chans gäller det att backlinjen håller ihop, att M’Vila visar varför Arsenal var redo med 250 miljoner för två säsonger sen samt att Lens inte bara kommit hit för pengarnas skull. Men allra troligast så är det er tur nu.

Svaghet: behöver kvalitet i egentligen alla lagdelar men försvaret är det som känns allra bräckligast, eller vad sägs om ett mittlås med Younes Kaboul och Wes Brown framför en vilt sprattlande Costel Pantilimon? Som taget ur en Faulty Towers-sketch..

Watford
The Hornets, som mer och mer verkar vara ägarfamiljen Pozzos egna lilla farmarklubb och försökskanin, är uppe i Premier League efter att ha slutat tvåa bakom Bournemouth i våras. Det mycket tack vare numera sparkade managern Slavisa Jokanovic som efter oenigheter med styrelsen (enligt rykten ska det ha gällt ekonomisk kompensation) fick gå. Här står man då med en i stort sett helt ny startelva utan beprövad Premier League- erfarenhet samt en ny manager utan erfarenhet på den här allra högsta nivån. Och det gör det svårt att se dem klara av det här då både bättre lag och mer stabila organisationer har prövat men misslyckats.

Svaghet: omsättningen på personal, både spelare och ledare, har varit enorm hos Watford och det kommer bli svårt att spela ihop det här laget som varken är vana med varandra, sin nya manager eller vid tempot i Premier League


Det skulle alltså bli en slutlig tippad tabell för säsongen 2015-2016 som ser ut som följer:

1. Arsenal
2. Manchester United
3. Chelsea
4. Manchester City
5. Liverpool
6. Tottenham
7. Southampton
8. Everton
9. Stoke
10. Swansea
11. Crystal Palace
12. West Bromwich
13. Bournemouth
14. Aston Villa
15. Newcastle
16. West Ham
17. Leicester
18. Norwich
19. Sunderland
20. Watford


PS! Du har väl inte missat att vi även erbjuder tips på stryktipsspel, rekade oddsförslag och tipsar om förmånliga bettingkampanjer? Här hittar du alla veckans stryktipsförslag, alla oddsrekar samt de bästa bettingkampanjerna. Varmt välkommen att rygga för ökad vinstchans!

Och glöm heller inte att gilla Svensk Spelservice i sociala medier. Vi finns på Twitter @Spelservice och på Facebook, där du kan kommentera våra tips och inlägg, skicka in ståtliga vinstkuponger eller bara snacka fotboll. Vi ses!

//Ohlsson
för Svensk Spelservice

Annons: